Hemma från sthlm

Back on track!
Ja, så har man tillbringat 3 dagar i Stockholm, 2 nätter i en ljuvlig hotellsäng, och 2 hotellfrukostar! :)
Fick passa på att äta frukost då lunchen och middagen inte var något att höja tummen upp för.
Så jag vet inte om jag kanske tom gick ner i vikt under denna resa trotts att magen växte! :P
Det var trevliga kursdeltagare/kollegor och utbildningen var givande och skojjsig!
Långa dagar och man var rätt slut på kvällarna. Medans de andra (inte alla...men vissa)  drog ut och "festade" så gick jag till hotellrummet för att ta en dusch och krypa ner i sängen...kände mig boooooring! Men är det 8 timmar tills man ska upp igen och man ska sitta i utbildning en hel dag så känner jag för att sova några timmar och vara "pigg" för det är ju trots allt utbildningen jag är där för.
Dessutom är man som i början på andra trimesterns graviditet fortfarande rätt trött och seg, och efter 13timmars utbildning och dåligt med mat och vitaminer i kroppen så känns det som man ska däcka ihop totalt.
Jag behövde den lilla vilan jag fick.. hade tom.behövt mer...!
Nytänkande och efter en 3dagars hjärnarbete var det dags att bege sig igår eftermiddag till sthlm´s central, där det var totalt kaos!
Tågen norröver var försenade i över 3 timmar och stod fortf totalt still... söder till var det stillaståandes när jag kom, och med 45min försening så går de ut med meddelandet att tåget avgås om 3min från spår 10... Panik!!! Tar resväskan och springer och knuffas för att ta mig fram ( det var total kaos) gick knappt att röra sig för det var så mycket folk! Tar mig över hela plattan och till spår 10 efter många om och men...
Framme vid spår 10 ropar de ut ett medelande i högtalarna, - informationsmeddelande, ändring: tåg 10 545 mot Linköping, Malmö avgår om 2 minuter från spår 18.
PANIK!!!!!!!!!!!
Det spåret är en våning ner på andra sidan byggnaden så jag måste först ta mig tillbaks genom folkmassan, kasta mig ner för trappan och köra över alla människor som blockerar sätta resväskan upp i luften och försöka ta mig fram som en raket, på nedervångingen förbi pendeltågen och upp för trappen..springer..väl uppe så står tåget längst ut på andra sidan... så springer längst hela perongen... väl framme så håller jag på bryter ihop.
Jag hann precis!!!!!!!!
Trodde in i det sista att det var slutet för bebisen... svetten rann och jag kunde knappt andas.
Satte mig på min plats och försökte återhämta mig och lugna mig.
Var både arg,frustrerad och ledsen!
Hur kan dom göra så??? Hur kan SJ gå ut med var tåget ska avgå ifrån med så kort marginal ? De får ju se över hur stort där är.. att det är proppat med folk som väntat i timmar och de vill inte släppa förbi NÅGON! Det är i princip omöjligt att ta sig fram om man inte använder våld! Hade jag precis där suttit på toan så hade jag missat tåget.. jag hann inte säga hejdå till mina kursdeltagare, utan bara tog väskan och sprang?!
Jag mådde riktigt illa på tåget.. försenad och jag var nedstämd.. väl hemma kommer älsklingen och möter mig på centralen, trött och halvt irriterad som jag är tar vi taxi hem, och den underbara känslan att få ta en kvällsfika i vårt egna kök och krypa ner i vår säng hemma med min älskling var det bästa som kunde hända..
Bebisen verkar må bra iallafall... och glad är jag för det! Inne i fjärde månaden nu, och ser fram emot allt nytt som ska hända!

By the way... kände bebisen häromdagen, var som lite kittlande längst ned i magen.. den bubblar omkring i bubblan i mig !! Kärlek!