De var väldigt sällskapssjuka av sig.. de följde med och efter var man än gick i lägenheten.. på morgonen var Smulan alltid i badrummet och har iaktagit mig när jag gjort mig i ordning, sminkat mig etc.
När man äter frukost så lägger de sig på köksgolvet av sällskapets skull eller sätter sig på en köksstol och tigger..
Vid soffan på kvällen kommer de och myser framför tv´n tills det är läggdags..
När man kommer hem från jobb eller annat så springer de fram i hallen och möter en i dörren.. de pratar väldigt mycket och kramas väldigt mycket.
Skorpans favorit var Abbe, och varje gång han gick hem i från så gick hon rynt och gnydde och jamade av saknad..
Igår lämnade vi bort dessa två smultron-själar och det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta!
Jag tyckte det var jätte jobbigt och det var en grå dag för mig med tårar!
De kommer säkert att få det jätte bra där de nu bor, och jag slipper allergin och håret.. bebisen slipper dra dom i svansen när han blir äldre och jaga lilla Smulan så hon för alltid gömmer sig under bordet...
Men jag måste bara vänja mig vid tanken.. för nu glömmer jag att de inte är här.. vrider på huvudet för att se efter vad dom gör. Stänger sovrumsdörren efter mig för att de inte ska hoppa upp i sängen, vaktar mitt "fika" när jag gör frukost för att de inte ska sno något.. osv.
Kommer på mig själv med att de inte bor här längre och blir lite smått deprimerad när jag känner ensamheten och saknaden.
Efter ett samtal med mamma så känns det lite bättre.. Men jag kommer alltid att älska dom, för mig var dom inte bara två katter utan de var mina små bebisar ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar