Länge sen..

Det har ju hänt en hel del i mitt liv de sista två veckorna..
Både positivt och negativt.
Jag är galet GLAD över att ha blivit mamma till den underbaraste pojken i hela världen! Och då menar jag verkligen UNDERBARASTE! Han är sååååå söt!
Jag kan verkligen inte titta mig mätt på honom!

Livet är verkligen att bilda familj, att bli mamma!

Har inte riktigt kommit in i rutinerna än, vi sover lite huller om buller och vi går ibland omkring i pyjamas och t-shirts en hel dag och kommer inte mycket längre än till och från skötbädd till mat... haha!

Vi har gett oss ut på 2 turer med vagnen, och varit en snabbis på Ikea, mest bara för att införskaffa en badbalja till Melle!
Man ska ju inte vara ute för mycket i början och man ska ju heller inte vistas för mycket bland mycket folk har jag hört... så han inte åker på någon influensa nu i början.

Mys, mys, mys!! Jag älskar honom  så MYCKET! Kärleken går inte att beskriva!

Till det negativa, som man inte får veta innan, som ingen pratar om... det som mörkas och glöms bort..

Amma, trodde jag som alla andra antagligen.. ja, det ska jag göra! Klart jag ska amma, varför inte? Det är ju det bästa för bebisen! No, problema!
Jag ska amma från dag 1 till minst månad 6 !

Hysterin kring amning är ju enorm på BB?!
Barnmorskorna sa att, ja men det är bara att stoppa ner bröstet så långt ner i halsen på dom som möjligt, tillslut så tar dom det, och heeeela bröstvårtan/samt vårtgården ska in!

hm....? ja, det lät ju normalt? Tvinga i ungen ngt långt ner i halsen?
I allafall så blev jag hemskickad efter 2 dgr och de konstaterade att amningen gick bra, och att mjölken runnit till...
Sår på vårtorna, och bephanten blev den nya vännen till brösten efter han legat där..
yeah, sure! Väl hemma blev brösten som ballonger! Stenhårda och ömma så in  i h.......!
De var så spända och smärtade så mycket att jag var säker på att jag fått mjölkstockning, och stackars liten fick inte "grepp" om med munnen för de var på tok för spända... bröstinläggen fick bytas varje halvtimme för de var genomblöta och tog jag av mig så bara rann det ut...
Samtal till bb, och de var inte mycket till hjälp.
Apotekets handpump och börstvärmare var näst på inköpslistan och jag tänkte att om jag pumpar ut det första så får han sen grepp om bröstet (vårtan).

Men av all stress och alla försök så tröck han i från, han vände bort huvudet och hade "gett upp" försöket att amma... han kände nog frustationen och spänningen, och ville helt enkelt inte... på bb sa dom, - ge inte upp, fortsätt.... bla.bla.bla...
Han GALLSKREK som en stucken gris och ville verkligen INTE!
Jag ville inte tvinga honom om han inte ville.... hade ju en flaska jag fått i babyboxen från barnens hus?...hm, letade upp den och gjorde som jag själv kände.
Jag ringde återigen in och förklarade läget, och de tyckte jag skulle fortsätta kämpa och detta var då Måndag, och vi bokade in en tid hos amningsrådgivningen på Torsdag ( var den första tiden dom hade)..
Onsdag blir jag så frustrerad och ledsen, han äter verkligen inte och jag kan inte tvinga honom om han inte vill ! Handpumpen gav mig 30ml mjölk som jag tömde på flaskan och gav honom... kändes inte tillräckligt, googlade och fick svar att det var normalt allt från 30ml upp till 60ml, så jag tänkte att jaja.. han får väll kanske det han behöver, men ringde ändå tillbaks till bb och berättade att det var för smärtsamt med handpumpen, och att jag knappt fick ut ngt, och de gav mig rådet att åka in och hyra en elektrisk av dem för 15kr dygnet, och för mitt eget bästa köpa ersättning att ha hemma utifall att... så jag gjorde det samma kväll, pumpade och fick ut betydligt mer, och gav han inför natten...men visste ju fortf. inte exakt hur mycket han bör äta, för på bb sa de att det var individuellt och jag lyssnade till dem och tänkte jag håller mig till imorgon när jag ändå ska träffa henne på amningsrådgivningen.

Dagen efter:

Kopia med beskrivning från ett mail/sms jag skrev till min vän under dessa dagar.

• I Onsdags fick jag sån panik över att han fick för lite mat, eftersom vi kämpat med bröstet så länge, så jag ringde tillbaks till BB för 114e gången för hjälp och råd. Det slutade med att jag hyrde en elpump från bb och köpte ersättning som tillägg ifall han inte skulle få tillräckligt. Jag skulle ju ändå till amningsrådgivningen på Torsdagen (dit jag ringde och bokade tid för på Måndagen och de inte kunde ta emot mig tidigare). På Torsdag morgon känner jag att natten har gått så bra, han har ätit duktigt från flaskan och jag känner en lättnad över att han verkligen får i sig mat! Så jag nästan i helt bestämmer mig att fortsätta med elpump och ersättning och lägga amningen åt sidan då vi bara ändå känner oss spända och inte får till det. Det ska ju vara behagligt och mysigt, inget tvång?!
  Han är väldigt stark i sina händer och väldigt bestämd, och två dagar efter förlossningen på bb så blev han frustrerad och nöp sig själv i kinden och sköterskan sa till mig när blåmärket började träda fram att det var normalt att små nöp sig och klöste sig i ansiktet, inget jag skulle bekymra mig över. Sen när vi kom hem har han fortsatt eftersom amningen antagligen varit frustrerad för han och han inte har fått ut maten han behövt. Någon dag senare upptäckte vi att han även klöst sig i blåmärket, och det såg snäppet värre ut. Jag pratade med min mamma, Alberts mamma, hans pappas fru som även är sjuksköterska tittade på det och alla sa till oss att det var normalt. Okej, vi släppte det rätt snabbt och tyckte mest bara det var tråkigt att han skulle ha ett sånt tråkigt illa blåmärke i ansiktet.
  När vi kommer till amningsrådgivaren och jag berättar att vi kommit till rätta med flaskan och gärna fortsätter så som vi nu gör så tittar hon på mig som att jag är dum i huvudet med en blick som verkligen nedvärderar mig totalt! Hon frågar hur mycket han ätit etc och sa att det är på tok för lite !!! ja? som att jag inte visste det?Det är ju just därför jag ringt dom varje dag och rådfrågat, gråtit mig till sömns och verkligen mått skit! Varför tror hon själv jag bokade in en tid? För jag behövde hjälp, även om de inte tog mig på allvar och jag fick en besöks tid rätt sent! Jag tog ju saken i egna händer och hyrde pump och köpte ersättning.
  Han vägdes (naken vikt ) och konstaterade att han gått ner över 200gr sen vi lämnade bb. Häxan eller låt mig säga kärring-jäveln såg hans blåmärke, frågade ut oss om det och var riktigt anklagande! Hon sa inget rakt ut, men när hon nonchalerade mina svar och valde att inte titta på mig när jag talade till henne så förstod jag! Hon satte sig och ringde runt, sa inget till oss, så vi visste inte vem hon ringde till, det var olika avdelningar, läkare etc. hon satte sig och skrev i journalen en roman typ och meddelade inte oss vad som hände?! De kommer in en ung sköterska och dom två ihop tar en massa blodprover på honom och sticker han den lilla stackaren:/ sen tar hon med oss bort på familje bb där en barnläkare undersöker hans kropp i övrigt och tittar närmare på blåmärket och ifrågasätter oss om det. Dom ifrågasätter också oss om Alberts sjukdom som är trombocytdysfunktion ( lättare variant av blödarsjukan) .. sen säger de att de lägger in oss på neonatalavdelningen för uppsyn och att det är för att han är undernärd. Vi blir inlagda i två nätter och tre dagar och det känns som att varenda sköterska och läkare misstänker oss för barnmisshandel, men frågan kommer aldrig.. jag bara väntar på den, men man känner ju i kroppen och på språket hur folk bemöter en. Sista dagen (igår) så väger dom han och han har gått upp över 200gr igen och vi får lämna avdelningen eftersom det var hans vikt när vi blev utskrivna från bb. Läkaren undersöker hans kropp igen och sen ställer han frågan -du har inte nypt honom i kinden när du har blivit arg?
  -Nä, verkligen inte! Det har han gjort själv.
  -inte änns så här (så visar han och håller tag runt käkarna på pojken) och menar på att, när du ammat honom?
  -nej, han gjorde det där redan på bb och det såg dom där. Sen är det han som klöst sig själv i märket efter och det även blivit ett rivsår.
  
  När läkaren gick så berättade jag för sköterskan att jag kände mig kränkt och att jag ALDRIG skulle göra illa mitt barn!
  Hon sa, -ja, men du måste ju förstå oss att vi reagerar och måste ställa frågan.
  Absolut, men borde inte dom sett hur vi är som föräldrar eller att dom uppmärksammar hans beteende och ser hur han gör med sina händer och hur han nyper sig själv?
• 
   I måndags fick vi åka in igen och väga honom och det var en läkare (nya läkare och sköterskor varje gång) som undersökte hans kropp, sen frågade dom mig om jag hade några frågor eller funderingar.

Jag förklarade hur jag känt mig, hur anklagande det varit och hur det kändes.. och att jag tyckte att om dom hade misstankar hade dom bara kunnat fråga mig rakt ut första dagen istället för att gå och dra på det för att "kolla" mig i några dagar.

De menade på att de sett mig med mitt barn och att de tyckte allt var okej, och att han "tydde" sig till mig, och det gör inte barn som far illa... så hade de nu trott att jag gjort något så hade de såklart gått vidare med det, men nu trodde dom inte det, och jag blev utskriven.

Men när jag förklarade om hur amningstådgivaren uppträtt så höll dom med mig att det var oproffesionellt, och dåligt gjort av henne, och de förstod nog hur jag känt mig, att jag mått psykiskt dåligt av detta.

Inte direkt en rolig start efter en förlossning hemkommen från bb, när man bara vill mysa med sin son och finna harmonin och lära känna varandra!

Jag personligen vill ge sjukvården, bb och kk väldigt låga betyg! Ge en nybliven först föderska all hjälp hon behöver, låt henne stanna inne på bb till amningen kommit igång ordentligt och att ni ser att allt fungerar som det ska.

Skriv ner i journalen om barnet får något märke eller river/nyper sig själv så det finns en anteckning, så man inte blir anklagad för något nästa gång man söker hjälp för något!

Jag var väldigt upprörd, ledsen och frustrerad dessa första dagar efter förlossningen..

Skillnad, i dag mår jag toppen, nu väl hemma med min ögonsten som nu gått upp i vikt och mår bra, äter bra och börjar visa att han är "med" ler och följer blicken efter ljud.

Jag verkligen älskar han av hela mitt hjärta och skulle aldrig göra honom illa.

Men jag vill berätta för er hur ILLA sjukvården kan bete sig och hur illa behandlad du kan bli, hur de kan få igång hysterin kring amning och hur lite lärdom man egentligen får!

Inte konstigt att inte alla ammar!?! Alla kan amma säger dom.. men jag kan stå upp för den motsatta skaran också, visst jag kan säkert amma, det kan säkert du med.. men ALLA kan inte... för det finns både fysiska och psykiska anledningar, allt handlar inte bara om mjölken. Alla kanske har den, men alla kan inte amma!

Tillåt dig själv att i stället för att känna tvånget och rädslan och frustationen, känn den underbara känslan, gör som du tycker känns bäst att göra.

Viktigast är att du och ditt barn mår bra och far bra!

Jag rekomenderar inte någon i hela Malmö att ta hjälp av ragatan på amningsrådgivningen!