Så mycket jag ÄLSKAR! Av hela mitt hjärta.. jag känner mig överbeskyddande, har lite svårt att låta bli tala om för folk vad som är bäst för honom.. typ- håll nacken.. -han trivs bäst att ligga så.. -han är trött, glad etc.
Jag kan omöjligt bli irriterad (som man kunde bli innan på andra skrikiga barn) eller trött när han skriker. Känner bara empati och försöker hjälpa honom lista ut om det är trötthet, magknip osv.
Då ger jag extra kärlek och närhet.. sjunger och pratar med honom.
Annars är han en riktig gladfis, bortsett från kvälls-gnället :)
Jag är så LYCKLIG!














- Posted using BlogPress from my iPhone