7 månader senare...

Kände för att skriva av mig igen.. Det går ju lite upp och ner det där. Och just när jag är lite "nedstämd" i mitt sinne och till vissa delar till vardagen så mår jag bättre av att skriva. Det är lite av en terapi för mig.

Vi har flyttat och jag trivs jätte bra här! Det känns "hemma".. Dock långt från familj och barndom, men närmaste hemkänslan jag haft sen jag flyttade ner till Malmö.
Det är en stor luftig fyra med två badrum, en garderob, en stor veranda och gräsmatta är nice att ha att tillgå.
Melvin har fått ett större rum och lite nya saker, vi har ett stiligt gästrum/spelgrabbsrum och möjligen melle syskon framtida rum. :)

Det finns vissa personer som jag ofta omger mig bland som får mig att vilja spy! Det sänker mig, mitt självförtroende och det är till viss del en känsla av utfrysning/mobbning.

Jag mår dåligt, jag får smått ångest och ältar en hel del.. Speciellt när jag ska sova och jag har sömnbesvär, ibland hjärtklappning och huvudvärk/yrsel.
Jag har konstaterat mig själv en diagnos men inte tagit "tag i det", antagligen för jag inte vågar..
Jag kallar det stress, utbrändhet och man kan även säga "gått in i väggen".

Har varit medveten om det länge, och skulle behöva ta tag i det. "Att prata med någon" , och då menar jag psykolog eller terapeut.
Men vill inte framstå som svag, dum o huvudet och psykopat som vissa skulle uttrycka sig.

Men att vara lättirriterad hör till vardag, och jag är på tok för mån om att få bekräftat att vara omtyckt och att vara gillad.

Egentligen skulle jag bara vilja släppa allt! Strunta blanka fan i om någon tycker si eller så.. Men det är lättare sagt än gjort.
Jag bryr mig för mycket och ältar allt som kommer upp!

Nu är jag nere i en svacka igen efter en uppgång tidigare.

Nu hoppas jag att den inte varar lika länge och jag ska jobba med mig själv, min självkänsla och mitt självförtroende och jag ska försöka bry mig så lite jag bara kan om vad alla andra tycker eller tänker.

Om 6 dagar är det semester, 14 dagars all inclusive solsemester i Turkiet, och jag längtar verkligen!
Där ska jag släppa allt hemma, jobb, jobbiga ting och jobbiga människor och olika dåliga beteenden hos folk.

Jag ska vara med min underbara lilla familj, Melvin som betyder allt för mig! Min solstråle!!! Och Abbe såklart, Melvins fina pappi:)

Vi möter på plats upp min fina syster med familj, lilla Abel nyss fyllda 1 år och Niklas. De kommer ner en dag före oss och åker en dag tidigare eftersom de reser från Arlanda och vi från Köpenhamn.

Det kommer bli awesome !




- Posted using BlogPress from my iPhone